Puh, säger jag! Puh! Idag red jag fina Mary. Först kändes det inte alls bra men efter ungefär halva ridpasset så släppte det för båda tror jag. Jag kom på att jag kunde rida mycket mer än vad jag gjort. Man kunde inte rida på samma sätt alls som man rider på Bente, där det gäller att få fram nosen på honom och vara mjuk. På Mary fick man rida! Man kunde ta i henne på ett annat sätt än på Bente och rida på frammot för att få reaktion. Sen fick man riktig wow-känsla när det gick bra. En riktig fin ponny det där asså. När man hittar knapparna så tror jag att det kan gå hur bra som helst! Dessutom är hon ju för söt!