En sak som jag tror många gör är att ta sig själv för givet. För några dagar sen så satt och ch tänkte på allt som kunde gå fel den dagen. Varför?! Varför satt jag och tänkte på det negativa när jag skulle tänkt på allt som kunde gå bra den dagen. Life is what you make it, so make it great! Jag ska inte göra det misstagt en gång till, jag ska se frammot och tänka possetivt. Och vet ni vad, den dagen blev en riktigt bra dag efter att jag tänkt om. Jag ska inte sätta mig själv i ett hörn mer, jag kommer först. Jag har också något att säga till om. Me myself & I har en mening. Så tänkt inte negativt, tänk på det possetvia i livet när det känns tufft.

En till sak som jag tycker ni hästmänniskor få ta ibland är att vi blir katigoriserade som tråkiga, ibland mesiga och svaga. Hur skulle vi vara svaga för det första? Vi tampas med djur, levande djur på flera hundra kilo, det är liiite skillnad på en boll eller en klubba. Är det inte så att de som sitter upp på en häst för första gången har ont i kroppen? Jag undrar varför... Vi är inte bara starka fysiskt, vi är starka psykiskt också. Vi är starkare  än vad det ser ut som! Den som ser ner på en ryttare, ska först granska sig själv och tänka igenom hur den själv ser ut. För vi är faktist sjukt grymma!


Favorit i repris :D